För ett par månader sedan inledde jag en enkel dialog, rent kallprat med en kvinna. Samtalet kom att handla om min handväska. Jag har en väska som syns och den har blivit grund för många samtal - så även den aktuella fredagen. Dialogen slutade med en kommentar från kvinnan "Jag handlade också väskor innan jag fick barn. Men när jag fick barn så fick jag andra värderingar!". Man kan tänka att hon sade det med kärlek i rösten, men nej det gjorde hon inte! Jag svarade att det inte har hjälpt på mig...
Jag har tänkt mycket på hennes kommentar för den säger något om oss kvinnor! Vissa av oss i alla fall...
När man får barn händer det något med oss - både kvinnor och män. Den där tiden man kanske hade så gott om innan flyttar ofta från en syssla till en annan - dvs ta hand om sitt barn, och i början tar det mycket tid!! För mig var det en stor omställning att få barn, större än jag kunde ana. Vi fick en liten tös 6 veckor för tidigt. Det var en heltidssyssla med att få i barnet mat med sondmatning, pumpning osv. Var tredje timme skulle hon väckas och matas. Dessutom var hon ett kräkbarn. När hon väl fått i sig den dyrbara mjölken kom väldigt mycket av det upp igen. Ständigt gick man runt med blöta kläder med vita fläckar, så en fika på stan fanns inte på kartan! Jag var inte den fräschaste uppenbarelsen förmodligen i mina säckiga mjukisar och nerkräkta tröjor. Så nej, det var inte rosa skimmer alla stunder på dygnet.
När vi får barn får vi nya värderingar, saker och ting omprövas och livet ändras på olika sätt. Mycket av vår tid kommer att läggas på barnen eller barnet. Vardagen blir lätt ett pussel för att få ihop alla bör och måsten och det blir slitigt för många. Här någonstans i allt detta tappar vi lätt bort oss själva! Det gjorde även jag och det är inte konstigt. När saker och ting har landat kan man komma till en punkt där man känner "nu är det nog, det måste hända nåt annat!" Det kan komma som en krypande känsla och det gjorde det hos mig. När tristessen och tröttheten i vardagen kommer krypande kan man välja hur man ska hantera den.
Jag ville ha en hobby, något som inte rörde sig kring jobb eller hem. Jag började med zumba och det ledde efter ett par år till löpning och sedan cykel och gym. Jag har nu träning som hobby och lägger pengar på olika träningskläder. Och detta har jag förstått och fått erfara är väligt provocerande för många kvinnor. Varför? Lika så är min handväska provocerande. Varför?
Låt mig förklara med ett par frågor och kommentarer som jag fått:
1. "Hur kan du hinna träna tre dagar i veckan?" Jag har inte lagt till timmar på dygnet, det funkar sällan, utan jag har fått priotitera bort vissa saker!! Jag är ingen övermänniska på något sätt. En av de grejerna jag dragit ner på är tex städning och småplockande i hemmet. En annan sak är att jag tittar mindre på TV. I mitt hushåll är vi två vuxna som kan hantera både barn, tvätt och städning mm. Tycker du inte att din partner kan - lär honom/henne! Gör den inte på ditt sätt - spelar det någon roll? Den där egentiden är så viktig. Var benhård inför dig själv att idag är det min träningsdag, eller vad det nu kan vara, även om barnet hellre vill bli nattat av dig. Genom att skaffa sig olika inputs vidgar man dessutom sina vyer och man får något annat än sina barn att prata om med andra.
2. "Du ser inte ut som en mamma!" Eh, nehe, hur ser en mamma ut? Ja jag sminkar mig och jag vill se bra ut. För min egen skull! Tiden på morgonen framför spegeln är 10 minuters egen helig tid då jag får pyssla om mig själv. Underbart! Jag får inte alls ångest av att visa mitt bleka osminkade ansikte, men av respekt för mig själv vill jag gärna fixa mig om jag ska ut bland folk. Är jag hemma och är ledig, gör jag inte det. Jag är en egen individ och har inte bara identitet som en "mamma" men det är en del av mig!
3. "Jag lägger hellre pengarna på mitt barn än på en väska!" Klokt! Och lite tråkigt! Varför inte skämma bort dig själv och unna dig själv något fint då och då. Min väska var dyrare än mina tidigare, men jag tänkte att nu när jag är i London ska jag för första gången köpa en riktig väska. Jag har haft den nästan varje dag i 1,5 år och den håller nog till pensionen. Vad sänder vi oss själva för signaler om vi alltid sätter oss själva i sista rummet? Jag köper lite dyrare träningskläder för att det är en enorm kvalitet och funktion. Därför är jag värd en lite dyrare tröja och känner inte att jag hellre lägger dem på en ny möel eller ny duk. Jag unnar mig dessutom massage och kroppsbehandlingar då och då. Det är en investering i min kropp och framförallt själ som ska bära mycket.
Vad vill jag säga egentligen? De allra flesta av oss har val, det är ovanligt att vi inte har det! Det jag har skrivit om utgår från min situation med ett hushåll med två vuxna som tillhör medelklassen. Men det spelar egentligen ingen roll. Poängen är: gör ett val och var nöjd med det!
*Vill du vara en som lägger tid och pengar på att styla hemmet - var det och var nöjd med det! Jag tycker sånt är rätt trist och intresserar mig inte. Gå inte och snegla på grannarna som verkar både hinna träna, baka, resa och städa och Gud vet allt! Du vet inte vilka val de har gjort!
*Vill du vara en som ser lite mer "piffig" ut? Ja men piffa till dig lite då och gå inte och deppa! Det behöver inte kosta så mycket pengar, det räcker med ett läppglans eller hårborste. Vill du inte ändra dig? Nej men gör inte det då och var nöjd med det!
*Vill du ut och träna en gång i veckan? Ja men gör det då! Se till att ta dig tid, den kommer sällan till dig! Om du egentligen inte vill utan egentligen mår bra som det är. Gör inte det då och var nöjd med det!
*viktigast av allt: du är värd att ge dig själv respekt och egentid. Jag är övertygad om att man blir en bättre mamma också då. Vi visar även våra barn att föräldrar också är individer med behov och de kan se olika ut för oss. Det är en självklarhet för mitt barn att både mamma och pappa tränar på kvällar och helger.
Gör val och var nöjd! Är du inte nöjd? Ändra och tänk om, men bli inte bitter på andra som verkar vara övermänniskor och perfekta - de är sällan det, jag lovar!! Vi gör alla val och de ser olika ut! Och du - bränn offerkoftan!! Den är urtrist och den kväver dig!
Så heja på alla mammor där ute!
Ni är bättre än ni tror! Så sträck på er och ge dig själv en spark där bak om det behövs!
Kom igen!Just do it!
/Ewa-Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar