Jag läser ganska mycket om träning och kost och gillar olika sidor på Facebook osv. Mycket handlar så klart om att äta "rätt" och vad det är finns det olika åsikter om. Jag läste på Neltlés Matbarometer för 2016 att var tredje svensk i vuxen ålder går på någon form av diet, de flesta handlar om viktminskning eller att förbättra sin hälsa men vissa handlar så klart om allergi. Det finns något som heter UNS, något som var tredje svensk kvinna lider av och som ökar snabbt. Det är en ätstörning som varken är anorexi eller bulimi men har drag av båda, det handlar helt enkelt om en osund fixering vid mat och viktminskning där viktökning ofta skapar ångest.
Ur mitt högst ovtenskapliga perspektiv är det inte så konstigt att UNS ökar. Det är en himla tjat om kalorier hit och dit, hur man förbränner mest osv. När jag började springa försökte jag hitta sidor om hur man ska äta och mycket handlade om att gå ner i vikt. Om man tränar vill man tydligen gå ner i vikt. Det var precis samma sak när jag började träna med vikter. Det råder dessutom en konflikt mellan löpning och viktträning eftersom löpning anses av vissa vara "nerbrytande" för musklerna, vill man bli en biff ska man inte springa. Samtidigt är inbitna löpare skeptiska till tyngdlyftning, en lätt löpare blir snabbare, typ. Vad ska jag äta som håller på med båda?? Jag har ALDRIG haft som mål att gå ner i vikt, jag har tvärt om gått upp i vikt sedan jag började träna och jag har blivit större. Jag mins en gång på löpbandet när en kvinna frågade mig när jag var klar hur många kalorier jag bränt? Det var inte taskigt menat, men jag blev rätt sur och sa att det skiter jag i och det enda jag räknar är sträcka eller hastighet.
Vad är då kalorier? Enligt Wikipedia är det "En kalori är ett mått på den energi som krävs för att höja temperaturen i ett gram vatten med en grad Celsius." Kalorier är alltså inga små djävlar med horn som sätter sig på magen, rumpan och låren, kalorier är ingrund och botten energi! Det låter väl inte så farligt?! Livsmedelsverket skriver "Maten vi äter ger oss energi – kalorier – som vi behöver för att leva och må bra. För mycket energi gör oss feta och för lite leder till viktnedgång."
Många har blivit så besatta av mat att de helt tappar perspektivet, en chokladbit ger ångest och efter den får man göra bot. Jag har själv varit i tassemarkerna för att trilla dit men när min kropp kom kraftigt ur balans efter att jag tränade mycket och fick i mig för lite mat, kände jag att detta är för sjukt! Jag slutade räkna kalorier i en app när jag lärt mig att jag måste äta mycket mer än jag gjorde, men när jag började fundera på att utesluta kvällsmackan ja då rök appen fortare än kvickt!
Jag har varit med i en grupp på Facebook som ska peppa kvinnor att träna och äta rätt. Mycket är bra med inte allt. Jag lämnade den häromdagen med glädje! Jag har mått dåligt av att kvinnor ska bekänna på "anslagstavlan" vad som gått dåligt men också bra ska jag säga till dess försvar. Där får man lägga upp sin choklad inför domaren och sedan få förlåtelse. Det är naturligtvis inte så, men eftersom jag har det yrke jag har ser jag det som en syndabekännelse som sedan ska förlåtas - avlösning. Ingen blir arg om jag syndat men det är väl fan rent ut sagt att man inte får trycka i sig en kexchoklad som vuxen människa i lugn och ro utan att se det som ett misslyckande!! Många som är med har självdistans men så finns det de som man känner ligger i "farozonen". Jag valde att lämna och så är det, man ansvarar helt för sig själv och sina egna val, man är sällan ett offer i de sammanhangen.
Så vad har detta med Julias skumbad att göra? Måste vi tjata om kalorier heela tiden? Kan man inte ens få bada utan att tänka på att förbränna, eller sova heller för den delen? Och jag kan lova att många av Julias kollegor inte har badar sig smala, de svälter sig!!! Punkt. Kalorier är mina bästa vänner. Utan dem kan jag inte andas, inte skratta, inte leva. Jag går inte på någon diet, jag äter varierat för det mår jag bäst av. Men jag sticker inte under stolen med att jag tänker på vad jag ger min kropp för näring för att orka träna. Pizza och hamburgare kommer man inte långt på i spåret. Men även jag käkar pizza nån gång och då gör jag det med glädje utan att få ångest. Mitt motto är i detta "ska du äta något onyttigt så gör det och njuut! Ska du ändå bara ojja dig över att du inte borde- ja då kan du lika väl låta bli!"
Så med denna något spretiga blogg vill jag uppmuntra er att njuta av livet! Ät varierat, rör på er, hitta en livsstil ni trivs med! Och ha koll på er själva och vänner i er närhet när kalorierna har blivit lite väl mycket som små-djävlar. Misstänker du att någon har en ätstörning kan man prata med den personen - det är omtanke även om det kanske inte uppskattas just då! Och jag tänker fortsätta jogga, cykla, gymma och dansa utan den minsta tanke på hur många kalorier jag har bränt - jag dizzar badet för det är inte så jag finner ro i livet just nu. Glöm inte att leva och njuta av livet, var inte så rädda för att göra fel!! Allt löser sig! Våga prova något nytt. Man lever bara en gång och vad vill du göra med den tiden?
Tillägg: Visste ni förresten att 795 miljoner människor i världen har inte tillräckligt med mat! Just nu pågår svenska kyrkans internationellas arbetes "ko-projektet" du kan läsa mer om det på
https://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/fastekampanjen och skänk gärna en slant!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar