Sedan flera år tillbaka har jag fasat inför dagen då jag hittar mitt första vita hår. Varför? För att jag tycker att folk med vita stänk i håret ser gamla eller trista ut? Nej inte alls. Vita stänk i håret är tvärt om ganska snyggt och till och med stiligt. På andra. Inte på mig...
Det hann inte gå mer än ett par dagar efter min 31-årsdag förrän dagen var kommen. Jag stod i godan ro, mitt upp i semestern, och borstade mitt hår, som för övrigt har en naturlig färg som jag tycker mycket om. Och plötsligt såg jag något oroande ljust mitt ibland det bruna. Och där var det - mitt första vita hårstrå.
Nu vet jag att några av er som känner mig vet att jag har bävat inför detta och känt skräck. Ni blir kanske kallsvettiga när ni läser detta och undrade hur detta gick?! Nemas problemas, ingen samtalstid behövde inbokas.
Ett litet ryck så var allt tillbaka till det normala igen. Men nu ligger den ju där och lurar, skräcken och ångesten inför strå nummer två, och frågan är hur många strån kan man rycka bort innan man blir lite väl tunnhårig?
Men man kan också strunta i det där tramset och växa upp på riktigt och se sig själv i spegeln och förundras över att man kan vara så himla snygg, med eller utan vita strån. Så nästa gång ska jag ta det med ro och borsta vidare som om inget hade hänt.
Drömma kan man ju alltid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar