Det finns vissa arbetsuppgifter som jag tycker är roligare och mer stimulerande än andra, så tror jag att det är för de flesta av oss. Det är inget konstigt med det.
Jag har en uppgift som jag alltid bävar lite inför, något som jag så länge jag kan minnas har känt lite "suck och stön" inför. Men något har hänt. De senaste veckorna har jag märkt en viss förändring hos mig själv. När uppgiften närmat sig har jag liksom försökt få igång mig själv och sucka lite extra, men jag har liksom inte kommit in i den rätta omotiverade stämningen.
Idag var stegen lite lättare och sinnet lite gladare, och mitt under pågående akt upptäcker jag hur min fot svajar upp och ner och ett brett leende har klistrat sig fast på läpparna. Jag tänker för mig själv "Oj, vad har hänt? Är det så att jag tycker detta är lite trevligt? Där ser man." Jag kunde bjuda lite på mig själv och skoja till det utan att för den delen känna att jag har gjort våld på mig själv och min egen stolthet.
Ibland fastnar vi i invanda mönster och tankebanor som gör att vi liksom redan från början har gått in i ett tänkt, lagt oss själva i en viss fålla. Det krävs faktiskt en del av en själv att omvärdera, även om det "bara" inbegriper en själv. För frågan är vad det gör med mig själv? Bilden av mitt eget jag? Min egen image och varumärke? när jag utmanar mig själv.
Det krävs en gnutta mod för att öppna ögonen och våga omvärdera den värld, även tankevärld, som vi lever i. Men så länge vi lever kan vi möta varje dag med nya ögon och det är faktiskt så att varje dag är en möjlighet till nya utmaningar och förändringar.
Så frågan är: Är det dags för en omvärdering? Ja, jag skulle tro det, i alla fall för min del... Hänger du med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar