Den uppmärksamme undrar kanske om detta syftar på Askungens ord som vi, i alla fall vi som är runt 30 år och äldre och som har suttit nersjunkna i sofforna framför Kalle Ankas jul och förväntansfullt sett de korta tecknade inslagen, kanske först tänker på. Den som är ytterligare lite mer uppmärksam kanske tänker "men vad pinsamt, hon har skrivit fel! Askungen säger ju 'Vad är väl en bal på slottet?'" Grattis till dig!
När jag var liten gillade även jag, som så många andra flickor prinsessor. (Om det är någon kvinna där ute som känner att hon felaktigt har blivit instoppad i ett fack och inte alls känner igen sig, ber jag som ursäkt.) Den bästa snutten i Kalle Ankas jul var ju därför Askungen när hon får sin vackra klänning uppsydd av de små kvittrande mössen. Det faktum att de stackars små mössens vackra klänning har fotoshopats eller sytts om innan Askungen får se den, kan vi ta en annan gång.
I flera år levde jag i villfarelsen att Askungen, där hon sod i fönstret och drömde, suckade och längtande blickade bort mot slottet sade "Vad är väl en dag på slottet?" Men så hände det, den stora chocken kom. En håltimme på gymnasiet satt jag och ett par kompisar och fikade, och av någon anledning citerade jag min idol varmed en killkompis säger, med förvirrad blick (eftersom han inte visste om jag skojade) "hon säger bal". Ögonen svartnade, allt blodet försvann från mitt huvud och benen vek sig. Okej, det var kanske en liten överdrift. Min första reaktion var naturligtvis att förneka detta nonsens och påtala att han hade fel. Men tillslut, efter många personers övertalning insåg jag, att jag under alla dessa år har jag levt i en slags lögn. Ni kanske tycker att detta är trams men för mig var det ett viktigt ögonblick i mitt liv, om än otrevligt. När jag ser Askungen idag kan jag störa mig på att hon säger fel. Det heter ju "Vad är väl en dag på slottet"...
Vi lever alla våra liv i vår egen värld och i vår egen sanning. Ibland händer det saker som skakar om oss, ibland ända in i själen. Det som en gång var min sanning visar sig plötsligt vara felaktig. Genom hela livet får vi omvärdera oss själva, våra liv och våra sanningar. Vi vet aldrig helt och fullt en annan människas historia, hennes tankar och hennes innersta väsen. Därför bör vi vara aktsamma om varandra och ibland tänka en extra runda på hur vi bemöter och behandlar vår medmänniska.
Jag vill ändå skänka en tacksamhetens tanke till min klasskamrat som öppnade mina ögon. Är man 16 år är det dags att se sanningen sådan den är - i alla fall när det handlar om Disneyfilmer. Det faktum att det finns ett annat citat som är 10 gånger pinsammare än detta och och som kommer från Djungelboken, håller jag för mig själv ett tag till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar