15:30 skulle vi gå till lobbyn och ta en taxi eftersom det hade bestämt sig för att börja snöa i Stockholm. Så morgonen, före Wasamuseét öppnat, började jag stryka min klänning med tre kjolar och mycket tyg. Himla tur att man inte behöver släpa runt på släp jämt liksom. "Men borde inte detta handla om maken som faktiskt fick ett najs pris?" Nop! Och det är det som är poängen, ego som jag är...
Ha, makeup skulle läggas, hår fixas. Någon annan var lite nervös och tyckte frun sölade, så jag fick slänga på mig klänningen. Zip- där satt den! Inte som en frack som har 50-11 moment. Men jag blev nöjd med resultatet. Och vi var tidiga ner i lobbyn! Det tar sällan 10 minuter för en frisk människa att gå ner för en trappa...
Nere i lobbyn mötte vi några andra gäster som också skulle till samma ställe. Då först fattade jag, eller snarare erkände för mig själv, att 1: vi sänker medelåldern rätt rejält och 2: Detta kan bli en hur tråkig kväll som helst. Men men, sådana har man varit på förr i sina dagar. Men gratulationer till maken utdelades, och även till frun. Tack, tack!
Ha väl framme skulle man asa sig ur taxin och ut i regnslask och klänningen färgades snabbt mörklila här och var, och den liksom sög sig fast om fötter och ben. Handväska, paraply och så en massa kjolar att hålla i. Jag överdriver inte om jag lackade ur någon sekund i mitt inre. Men in kom vi och där hälsades det glatt och jisses vad mycket folk! Mycket grått hår och många högskolepoäng på samma ställe. Blingbling, eller ja snarare medaljer av olika slag. Hälsade runt och emottog gratulationer.
Men nu fick vi masa oss upp för en massa trappor och inta platser innan akademiens ledamöter kom in i procession. Vi frågade en marskalk var vi skulle sitta. Jo pristagarna fick sitta på andra raden OCH en ledsagare!!!! "En ledsagare? Ja, jag är fru och jag vet inte om man ska räkna det som ledsagare?" "Jo, det låter utmärkt!" Det kommenterade inte frun utan gick och satte sig på anvisad plats och spanade in alla adelsmärken på väggarna.
Men sen kom hon, kronprinsessan! Jag har sett henne förr för länge sedan men vilken vacker kvinna, vilken utstrålning, vilka ögon! Vi fick lyssna på tvärflöjt, som gjorde att det började rycka i mina "gamla" tvärflöjtsfingrar och vi lyssnade på underbar körmusik framfört av en högklassig gymnasiegrupp. Det var inte läge att börja grina men jag trodde att vart enda hårstrå på kroppen skulle hoppa ur sin hårsäck, så ljuvligt var det!
Ha, så var det dags för prisutdelning och då såg jag något annat som fick det att vibrera i hjärtat: kronprinsessans skor och väska. Gråtattack nr 2. Väska med paljetter i olika färger och i trappan skymtade ett par högklackade skor med silverpaljetter! Ååh, så ljuvligt snyggt till den varmt gröna klänningen med silverspänne i håret.
Och ja, maken fick sitt pris förtesten 😊 Ceremonin var helt ok, tevlig! Fin musik och ett intressant föredrag.
Sedan vidare till Grand Hôtel. Champagne och utdelande av program med deltagare med dess titlar samt bordsplacering. Överraskning 1: skilda bord 2: intressant gäst vid mitt bord som även blev min bordsherre. Också en kyrkans person, liksom jag, men om jag är liberal så är den andre raka motsatsen kan man väl säga... På alla sätt! Vi hade i alla fall tur med vinet. Nej så illa var det inte men vinet var helt enkelt utsökt! (Fast i verkligheten var jag nära en kolaps i tråkslag. Jag var så oförskämd att jag tom var ute på Facebook, men det lättade upp mitt sinne.)
Middagen bröts och det blev kaffe och avec och samtalen fortsatte. Frun hälsade runt.
Nu kommer summering och min högst personliga känsla...
Det var en oförglömlig dag och jag var stolt och glad för makens skull. Men varför gratta mig? Jag har inte slitit i 4 år med boken! Och nej, jag har inte servat och ställt upp under tiden. Jag råkar nämligen vara en egen person som i programmet hade titel "komminister" och inte "fru" högst medvetet från min sida. Jag är inte van vid att man ser på mig som ett "bihang" någon som följer med. Jag är jag, jag är präst, jag är kvinna och jag har pluggat! Jag hade blivit en urusel "prästfru" i traditionell mening. Jag är präst och fru. Jag kommer aldrig vara bekväm med att vara någons "ledsagare". Nu var det ju så att marskalken valde fel ord, hans premiär, och skulle nog sagt "medföljare" som stod i inbjudan. Men min känsla är den samma. Jag har för stort ego för att hålla tyst när folk "talar över mitt huvud".
Så jag kommer fortsätta att tala istället för att tiga när "gubbsen" tar för mycket plats i min smak runt om där jag rör mig.
Och förresten, det är jag som är Ewa-Sofia i egen hög person. Hepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar