Jag har alltid gillat att lära mig saker (obs inte allt, vissa saker är seriöst urtråkiga!) Redan som barn satt jag klistrad framför vetenskapens värld. På den tiden handlade det mycket om natur och historia och inte så mycket rymd och teknik. Jag älskade det! Naturen har alltid fascinerat mig och efter att ha slösat bort otaliga timmar vid olika slags naturprogram, så vågar jag nog påstå att jag kan ganska mycket. När jag var runt 8-10 år var jag helt inställd på att bli bryolog. Vet ni inte vad det är??? Det är en person som jobbar med mossor (bryologi=läran om mossor). Min kära mamma höll på att bli tokig ibland på våra skogspromenader när jag skulle dyka ner i alla mossor och kolla lite närmre. Men det gick över och jag blev inte bryolog utan teolog. Men en fin mossa kan få mig att stanna upp än idag!
Men jag har inte hittat någon kurs att gå, det har inte blivit av, och nu har jag fattat varför! Jag vill lära mig något nytt, känna den faschination som jag kände som barn. Jag vill inte plugga in, tenta av och sedan så var det slut. Jag vill bli nörd på något "meningslöst" igen, som inte leder till nåt ditekt, utan för att det är kul och för att det är för mig ett outforskat område.
Det är svårt att bara sätta sig ner och komma på sådär men nu har jag det!! Igår damp det ner en ny tidning i min brevlåda och jag fattade först inte att det var min. För ett par veckor sedan beställde jag två gratisexemplar via Facebook på tidningen "Runner's world". "Au nää" suckar säkert någon skåning eller person i min närhet och tänker "inte löpning nu igen, hon är ju för dryyg!!" Exakt, det är kännetecknet på att jag nördat ner mig för då snöar jag liksom lätt in i det. Om det är någon som missat det så har jag gett mig ut i löparspåret. Första gången på 13 år och första gången någonsin av fri vilja, och det känns *trumvirvel* KUL!! En helt ny värl och massa intressant att lära sig. Inte för att jag måste, utan för min egen skull och för att det är kul. Jag är dock i begynnelsens linda och har bara börjat tassa in i området. Det är många i min närhet som springer men det har inte intresserat mig själv förrän nu. Och kanske är det så att min entusiasm till och med har lyckats smitta av sig på ett par stycken i min närhet dessutom, det är kul på riktigt!
Detta numret har minst tre artiklar som intresserar mig skarpt:
1+2 övningar för att undvika knäproblem och skadefri löpning. Varför? Jo, jag har en spricka i min menisk i vänster knä efter att i min ungdom lyckats vrida knäet ur led. (Om det är någon som undrar om det gör ont, så kan jag berätta att blotta minnet av upplevelsen nästan får det att svartna för ögonen och kallsvetten tränga igenom). Det gör att jag får känningar ibland om jag belastar för mycket.
3 Hunden - vän eller fiende? Så gör du om du blir attackerad på passet! Varför? Jag är rädd för hundar helt enkelt, det har blivit lite bättre dock. Jag har en egen strategi för att möta löst springande hundar i allmänhet ute som jag kan dela med mig av.
A: är du ute med någon vuxen, ta skydd bakom dennes rygg genom att klamra dig fast och hyperventilera lätt!
B: är du ute själv, inta position "frys" i god tid, redan när du ser odjuret komma springande emot dig. Även här fungerar det utmärkt att hyperventilera och gärna hålla för ögonen och snyfta samtidigt.
C: har man sitt barn med sig får man skärpa till sig och "rädda det som räddas kan" och lyfta upp det till säker plats och sedan inta position aggression mot hundägaren. Det senare gäller för alla punkterna, men med barn i närheten får man plocka fram den inre lejoninnan och ryta direkt.
Men jag tror att det kanske finns de som ser annorlunda och mer sunt på saken än vad jag gör ang hundar, så nu avslutar jag mitt inlägg och grabbar gladeligen tag i tidningen för en stunds insupning av ny kunskap.
Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar