Vi kan se på längtan med olika ögon. Antingen är det längtan till något/någon. En längtan som pirrar, som sporrar och driver oss framåt. Som får oss att nästan trippa på tårna. Det är en längtan som är positiv och ger energi.
Men så finns det en längtan efter något. Jag vet inte om det är korrekt att skilja på det på det sättet rent språkligt, utan jag är ute efter känslan. Denna längtan är inte så positiv för den dränerar, gör oss kanske håglösa och vi kan känna oss allmänt missmodiga.
Och i skrivande stund kommer jag på en tredje känsla runt längtan, och det är den som nästan gör oss lite tokiga. "Ååå, så jag längtar, jag blir gaalen". Den är mer frustrerad.
Jag känner olika inför längtan. Min mamma brukade säga att "det är nyttigt att längta lite ibland!", när jag skulle vara borta från henne ett lite längre tag. Jag avskydde när hon sade det, för jag visste att jag inte skulle längta på ett förväntansfullt sätt, utan jag skulle sakna henne. För längtan kan gå över i saknad och det är enligt mig inte en positiv känsla, det är ju en gnagande känsla av avsaknad, som ett slags tomrum som vill fyllas. Därför blev det en krock när hon sade så, för jag kände en läntan som är som saknad och inte pirr.
Vad vill jag ha sagt med detta? Vi kan göra något med vår längtan, vi har som människor näst intill alltid ett val och vi kan hantera känslor och situationer på olika sätt. Man kan sitta och undra varför folk inte hör av sig eller så lyfter man luren själv. Gör något av din längtan istället för att låta den rinna iväg. Tillåt dig att känna den underbara känslan av att längta efter/till någon men glöm inte stt stilla din längtan (om det är möjligt). Tillåt dig själv att erkänna för dig själv och för någon annan att "jag längtar efter dig". Det låter kanske "smörigt" men det behöver inte vara det. Man längtar kanske efter att lära sig något nytt, avsluta något eller vad det nu kan vara. Gör det då!! Om du inte kan, vad är det som hindrar dig och hur kan du få bort eventuella hinder? Ofta sitter många av hinderna bara i våra hjärnor, men det finns naturligtvis riktiga hinder också.
Längtar jag i denna stund? Absolut!! och det är rätt gött att ha något att sträva för och kämpa för. Det är inte så dramatiskt som det låter, utan det är det lilla i vardagen som räknas. En människa som man längtat efter som man får träffa, om än så bara för en liten stund, är ju fantastiskt.
Så våga längta och våga stilla din längtan! Låt inte pirret försvinna!
Många har längtat efter våren och nu är den här! Så gå ut möt våren istället för att längta efter att det ska bli sommar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar